Viktminskningsförsök del 3, GI-metoden

Del 1 finns här och del 2 finns här om ni önskar att läsa dem.

Nu har vi kommit till GI-metoden. Den som jag trodde allra mest på faktiskt.

Läser Ola Lauritzsons bok om GI och vilken skillnad det skulle bli. Återigen stiger motivationen och jag startar med liv och lust. Att få äta mat var ju ingen nackdel. Att det dessutom var vanlig mat men med fullkorn och mer grönsaker gjorde inget.

Det fungerar bra och jag känner mig bättre och bättre. Det här kommer att gå vägen. Träningen fungerar och jag minskar i vikt =) Äntligen!!

Jag började på lägsta nivån, den nivå då du utesluter det mesta av kolhydraterna och kickar igång kroppen. Sparar lite kolhydrater varje dag eftersom jag tidigare läst att kroppen/hjärnan inte klarar sig annars. Jag får genast resultat och fortsätter. Kommer sedan till den nivån då det är meningen att kolhydraterna sakta men säkert skall plockas tillbaka. Något händer i min kropp, jag kan inte sluta äta de nya kolhydraterna. Fullkornspasta, mathavre, matvete, fullkornsris och potatis det hur gott som helst och jag äter som om jag kolhydratladdade inför ett jorden-runt-lopp. Jag vet att jag inte skall äta så stora portioner men det är som om någon annan matar mig...

Jag blir arg och frustrerad över att det håller på att gå åt skogen igen. Ju mer frustrerad jag blir desto mer kolhydrater går det åt. Har jag börjat kan jag lika gärna äta för det är ändå förstört.

GI-metoden fungerade inte den heller och jag kan inte förstå varför. Många av mina vänner och flera av dem jag möter på mina pass har använt sig av GI-metoden och har gått ner i vikt. Varför inte jag? inser att jag måste vara dömd till att vara överviktig. Det är min lott i livet.

Min kropp är ju skapt på samma sätt som alla andras, grundfunktionerna är dem samma. Ändå reagerar inte min kropp på samma sätt som flera andras när de lägger om kosten till GI. Jag visste inte då vad socker och stärkelse kan ställa till med.